Att ens liv kan förändras på en enda sekund. är det inte jävligt märkligt det här med livet? först blir man född och lever ett lyckligt liv, och sen ska man dö och alla i ens närhet är ledsna och mår dåligt över det ? varför inte leva tills man typ blir 100 000 år? fatta vad mycket man skulle hinna med..
Lars Tinnerholm 1930-2009.
jag hoppas du har det bra där du är nu,
och att du får vara tillsammans med underbaraste
farmor. Kommer aldrig glömma dig, och du kommer aldrig
glömma mig, vi är överens. Lova att du hälsar till farmor nu,
kommer sakna dig. Det var kämpigt, men kommer minnas dig som
världens finaste gubbe!
Varit en jobbig dag för oss alla, familj och släkt. Detta kanske var de bästa ändå, jag är både glad och ledsen. jag vet att farmor tar imot dig med öppna armar och att ni får vara tillsammans igen. Mina ögon svider och mitt hjärta skär, men kan ändå se tillbaka på allt och le. Ni båda har haft det bra, fina barn, barnbarn ocg barnbarns barn. Denna dag har vart fruktans värt lång, grå och trist. Imorgon börjar vi om på ruta ett igen. men vi klarar det ! men först lite sömn, mer än behövligt !
Puss*L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
tråkigt de som hänt! finns här det vet du :) <3
åh så fint skrivet :'(<3
Skicka en kommentar